Körkompaniets logotyp

Året var 1994

Vid "Kör i ett kör" den 19 mars medverkade Musikgymnasiets kör, Köramellen, Decima Dolce och STAL-kören. Olle Johansson var berättare och Märta Björnlert spelade nyckelharpa. Michael Bruze fungerade som konferencier och Henrik Bergions pianotrio kompade. Naturligtvis hade vi en trumsalut. Lokal: Hörsalen. Förutom att alla körer sjöng något eget, avslutades hela seansen gemensamt med Anthem ur Chess.

I samma Hörsal bjöd Körkompaniet på Allsångs- konsert den 16 april. Halsbandet, Fenixkören,
Bel Cantokören, Taborsbergskyrkans körer och Norrköpings Polissångkör medverkade. Gäster vid denna konsert var Linköpingssångaren Patrik Martinsson med pianisten Per-Olov Löfholm. Mikael Augustsson bjöd på dragspelssolo. Trumsalut förstås. Michael hade prathjälp av Marie-Louise Andersson och Henrik skötte kompet. Recensenten skrev om "stor sångarglädje" och menade att det var allsången "Havet är djupt" som publiken fastnade mest för. Som gemensam körsång förenades alla på podiet i "Klinga mina klockor" av Andersson/Ulveaus. Körledarskapet skiftade i de olika gemensamma körsångerna. Vid alla dessa konserter samarbetade Körkompaniet ekonomiskt musikföreningen Crescendo. Nu fick hade vi även skaffat en egen logotype.

Som smolk i den så kallade glädjebägaren kan berättas att ingen av dessa allsångskonserter gick runt ekonomiskt av egen maskin. Monetär draghjälp fick Körkompaniet från musikföreningen Crescendo och från Avdelning Allmänkultur, kommunen. Inte skulle vi tjäna pengar på detta - men det hade ju varit trevligt om det hela gått ihop sig. Kanske fick vi skylla oss själva, för vi hade ju som motto att erbjuda ett humant entrépris. Lotterierna slutade vi med för de medförde alltför mycket extraarbete och kändes lite utanför verksamheten.

Den 22 oktober slog Körkompaniet till nästa gång. Snabbt hade vi mutat in ett datum i nya konsert- huset Louis de Geer, så redan andra invignings- veckan stod vi där på scen och bjöd på allsång. Eftersom lokalen kräver ett rejält dragplåster bjöd vi in The Real Group till denna jätteseans. Det var en alldeles speciell känsla att sjunga och tala inför ett proppat de Geer. 1.300 i publiken var rekord för vårt Kompani. Bel Cantokören, Fenixkören, Halsbandet och Musikaliska Sällskapets Kammarkör medverkade, liksom den numera mycket obligatoriska trumsaluten. Tillsammans med Den Verkliga Gruppen sjöng jättekören Så skimrande var aldrig havet. Publiken kontrade med en annan Taube: Fritiof och Carmencita, en kär dänga som återkommit i våra allsångssammanhang. Michael och Marie-Louise fungerade som konferencierer. Recensenten skrev att "Körkonsert blev succé" och att "musikglädjen stod högt i tak". Andra trevliga ord var: leklynne, entusiasm och stor musikalisk inlevelse. Gästkvartetten sjöng i två avdelningar och däremellan bjöds det på eldig flamencodans av Annika Jansson och Johanna Rehn. Trumsalut förstås. För första gången kunde vi notera en blygsam, men ändock, vinst.

Nästa år

Året var 1995

Nu ville vi i Kompaniet veckla ut oss. En special- designad allsångskonsert för barn och ungdomar, kan det vara nåt? Sagt och gjort. Lördagen den 18 februari bjöd vi in till en Hörsalskonsert kallad "Mark Levengood med gäster". Denne Mark var ju känd från barnprogram i TV (Mark och hans vänner och Aha, sa Mark), en mysfarbror som bröt på finska. Han skulle vara konferencier. Efter idogt letande i Norrköping och länet efter duktiga barn och ungdomar kunde vi stolt presentera det TV-kända och mycket ungdomliga rockbandet Cadillac Boys från Vadstena, barbershopgruppen Moppers från Motala, Hip hop-dansare från Rune Lagers dansinstitut, sångare från Musikklasserna och Rullbandet, samt boaormen, en hemlig gäst från Tropikhuset Alba, sammantaget en jättekul konsert där vi fick sjunga en ungdomlig repertoar. Ekonomiskt sett blev denna konsert en katastrof.

Så åter till det beprövade. Den 18 mars bjöd Körkompaniet till konsert i de Geerhallen igen.
"Sjung för stjärnorna" var konsertrubriken. En vågad satsning eftersom hallen är stor och dyr. Vårt alldeles förträffliga samarbete med Crescendo, och deras Roger Lindberg, fortsatte. Nu var vi tvungna att tänka i större affischnamn. Med VERSALER. Det tyngsta vi kunde komma på var operasopranen från Kungliga teatern i Stockholm, hovsångerskan Siv Wennberg. Sivan-divan, som hon brukar kalla sig själv. Inte nog med detta. Gäster var också den kända tjejsaxofon-kvartetten The Rollin´Phones, kända från både TV och CD, och så det lokala glada spelgänget Bälgadraget - en hel dragspelsorkester. På körsidan medverkade 200 sångare från Halsbandet, Musikaliska Sällskapets Kammarkör, Nikolauskören, Norrköpings musikgymnasium och STAL-kören. Trumsalut - javisst - och allsång under ledning av Marie-Louise Andersson och Michael Bruze. Avslutningsvis sjöng alla tillsammans med Siv: Wien du Stadt meiner Träume. En alldeles speciell ljudbild gav oss Rollin´Phones när de spelade en "Chorale" från tredje raden i en nästan helsläckt konsertlokal. Fantastiskt! Fantastiska var även alla de myror i Kompaniet som lastade och slet, byggde och rev alla dessa gradiner för sångarna. "Musikglädjen stod högt i tak" skrev Norrköpings Tidningars skribent som också menade att en konsert på 2,5 timmar är för mycket.

I och med denna konsert lade vi inför sommaren 1995 om rodret en aning. Om de gemensamma körerna hade bjudit på Verdis Zigenarkör i mars, skulle det nu bli mera opera, men av ett helt annat slag. Ny kurs. Nya samarbetspartner.

Det var Olof Lilja som kom med idén att bjuda Norrköpingsborna på opera. Han hade inte speciellt svårt att tända de övriga i Kompaniet. Nu satte ett gigantiskt planeringsarbete igång. Repertoar diskuterades - det blev Mozarts Bastien & Bastienne. Översättning gjordes - Olof slet med substantiv och adjektiv. Lokal söktes - det blev Himmelstalunds Brunnssalong. Pengar raggades - Allmänkultur ställde upp välvilligt. Samarbetspartner efterlystes - Östgötateatern var positiva. Teaterchefen Claes-Peter Hellwig gillade idén. Samma sak gällde skådespelaren Olle Johansson som gärna tog på sig regissörsuppdraget och Agneta Skarp som ansvarade för scenografi och kostym. Strategin lades upp - vid det har laget var organisationsmaskineriet ganska vältrimmat. Sångare engagerades - det blev Lisa Gustafsson som Bastienne, Olof Lilja som Bastien och John Sax som trollkarlen Colas. Michael Bruzes piano fungerade som orkester, ibland tillsammans med Rob Cronins tvärflöjt. Petra Wetterström designade det fina programbladet vars herdemotiv i bakgrunden härrörde sig från ett av Agneta Skarps örngott.

Resultatet blev sex föreställningar på Himmelstalunds Brunnssalong i Norrköping, två på Löfstad slott, en på Ållonö slott och ytterligare en i Söderköpings Brunnssalong. I Gustaf Rosanders praktiska handlag med tekniska teaterattiraljer fann vi ett tryggt stöd, liksom i Cicki Petterssons textila hantering. Föreställningen videobandades som arbetskopia.

Hela Mozartprojektet blev en veritabel succé. Detta var tydligen vad Norrköpingsborna saknade. Fulla hus så gott som varenda dag alltifrån premiären den 22 juni 1995 till den sista föreställningen den 22 juli.. Flera tidningar bevakade evenemanget. Några citat:
"Man anar Olle Johanssons inspirerande regi i det livfulla agerandet... Olof Lilja gör en idealisk roll- gestaltning av Bastien med skön, lyrisk tenor... Ett perfekt sceniskt agerande har också John Sax som Colas... Man får hoppas att denna framgångsrika operaproduktion stimulerar de medverkande till en fortsättning under kommande sommar."
(Norrköpings Tidningar 23/6 1995)

"De lätta och luftiga tongångarna tolkas utmärkt av både instrumentlister och sångare... Lisa Gustafsson sjunger med en lyriskt mjuk sopran... Bastienne gestaltas mycket engagerat och livfullt... Så passa på att se denna lättsmälta sommarunderhållning."
(Östgöta Correspondenten 26/6 1995)

"En härligt sprudlande sång, ett rikt komiskt utspel med en aldrig sinande livsglädje i Mozarts musik både underhöll och förtjuste... Michael Bruze, piano... gör musiken rättvisa i ett förnämligt samspel med sångarna." (Östgöten 26/6 1995)

"Scenografen Agneta Skarp har lyckats förträffligt med att skapa inramningen... De som vill njuta av de välsjungande operaartisterna och Mozarts musik garanteras en timmes trivsam underhållning." (Katrineholms-Kuriren 27/6 1995)

Genomgående positiva omdömen av pressen alltså. Flera utomskärs ifrån. Kul tyckte vi som gjorde det, alla sångarna och alla de flitiga myrorna som släpat och slitit med kulisser, pianon, ljus och med ett berg Ikeaglas för den lilla ciderdrinken vid entrén. Ett praktfullt avslutningsparty begicks i Söderköping hos familjen Linder. Sommarlov.

Hösten 95 blev lite av en baksmälla för Körkompaniet. Vi sökte lite nya idéer, men de ville inte riktigt komma. Så dök tanken upp på att göra en kyrklig allsångskonsert. Mycket läsarsånger, gospel och andliga visor. Mäktig orgel. Vore inte Gunnar Idenstams kända improviserande på orgel något att bjuda på? S:t Johannes kyrka visade sig vara ett gott val. Vi gjorde ett sedvanligt utskick till hugade körer. Men si, svaren var inte alls så många som vi varit bortskämda med. Orsak ett: utskicket gjordes bort i tok för sent. Orsak två: många av körerna sjunger kyrkligt till vardags, så de söker hellre nytt i större profana sammanhang. Och det är väl det som är idén med Kompaniet - att bjuda till konsert i det större formatet, där den lilla kören inte räcker till.

Nästa år

Körkompaniet
Buntmakargatan 11, 602 23 Norrköping
telefon: 011-10 70 16
e-post: info@korkompaniet.se
© 1999-2008 Körkompaniet
Producerad av PK Media